Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ankor och grodor. Kuriosa hos våra författare af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin uppfattning af den förändring i kvinnans kunskaper,
som denna bildningsmöjlighet åstadkommit:
Romanen är ej mer den enda värld,
där folken kämpa inför hennes öga;
kastrullen, porlande på hemmets härd,
är ej för henne mer den enda fjärd,
där sig naturens små najader löga.
där bildens allmänna otymplighet ytterligare skärpes däraf
att i den porlande kastrullen måste de stackars najaderna
ovillkorligen bli kokta.
Oemotsagdt får ju hjärta betyda känsla, kärlek —
liksom bröst kan nyttjas i stället för mod. Men i vissa
fraser erinras man allt för lifligt om ordens egentliga
betydelse af kroppsdelar, och därför känner man sig inte
uppbygd af Hedborns beskrifning af två älskande. Han
närmar sig hennes boning öfver isen, och om henne heter det:
Älskarinnan tittar i sin ruta,
hennes hjärta genom glaset går
att med älsklingens sig sammangjuta.
Det är ungefär lika svårsmält, som när en novellist talade
om »att uppfostra en resonangsbotten» hos en människa,
eller då Topelius stoppar ihop de mest olikartade gärningar
i en enda vefva:
En mörkögd tanke pekar med en tar
på murkna kors, på fallna minnesvårdar
och frågar: dödlige. . .
hur möjliga vi än finna sådana meningar som: tanken
pekar hän på o. s. v. Elof Tegnér vill uttrycka att en af
deltagarna i 1809 års statshvälfning spelade en jämförelsevis
mindre betydande roll vid dess genomförande med
bildkomplexen: »han hörde icke till dem, som sutto vid styret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
