Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från den lyckliga campagnan. Studie af Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de öfrige halfhögt upprepade en efter en. Sedan nickade
de förstående åt hvarandra, ungefär som frimurarbröder,
och när bedjaren händelsevis mötte min blick, sade han
vänligt upplysande och med en stämma, som ännu darrade
af inre rörelse:
»Jag tackade madonnan och alla helgonen.» Och
under det tårarna alltjämt runno utför hans kinder och
likt äkta pärlor glänste i skäggstubben, tilläde han: »Det
gör så godt, så godt, att också de rika måste dö.»
Alla de andra gubbarna rundt omkring nickade stilla,
som hade de för egen räkning velat bekräfta hans ord,
och en bland dem sade med en underton af glädje i
rösten:
»Det tröstar och lifvar, det gör, att man själf kan
lefva.»
Sedan gingo de långsamt och trött bort mot sina
bostäder, som de snart funno, Scafati är en liten stad.
Och nu, när solen börjar skina så obarmhärtigt klart och
skarpt, som den äfven vintertiden kan göra öfver
»cam-pagna Felix», märkte jag, hur fult och smutsigt allt var.
Jag vände skyndsamt om samma väg jag kommit, men
hvar gång jag passerade en af de små smala gränderna,
tyckte jag mig höra ett svagt prassel som från torra löf,
hvilka trögt släpade utefter marken och hvar gång lät det
hest och orkeslöst: lefva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
