Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Droppen. Berättelse af Elisabeth Kuylenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5) r o p p g n*
Af Elisabeth Kuylenstierna.
Ach just det kunde hon icke bära?
^ Alla hennes bekanta undrade såsom folk brukar undra
och se om sin nästa med tankar och håg. Och den ena
kvinnliga lilla kvinnan sade till den andra, där de likt tama,
mätta hemfåglar hoppade fram på den solbelysta gatan:
»Jag trodde, hon var så stark!»
»Och så själsstor!»
»Ja, det var väl jämförelsevis litet emot allt annat
hon fått gå igenom.»
»Och tänk, hon grät, så det väckte allmänt
uppseende. »
»Det är ändå nästan mycket af en gammal, pröfvad
människa.»
»Ja, behärskning, min söta vän, behärskning...!»
De två sparfnaturerna försvinna in på ett konditori,
där förmiddagschokoladen lägger ytterligare ett
välbefinnandets fettlager om känslorna.
Men hon, som varit föremål för deras vänliga
medömkan, satt ensam och skref. Det skulle bli ett långt
bref, det visste hon, ett af dem man ej skrifver mer än
ett par gånger i sitt lif, ty bref äro vanligast budkaflar
mellan släkt och vänner, sällan en tankeström; en och
annan gång får dock kratern inom vulkaniskt anlagda män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
