Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Phocas. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
feta lager, som han kände så väl och visste vara ljusbrunt,
blankt, fullt af lif, bara det vändes mot solen.
Hvem skulle kunna ha trott, att det var så stelt och
dödt där nere, tänkte han, och blef sorgsen och nästan frös
vid tanken på det. Bah, hejdade han sig, hvad betyder
det, när höljet därpå kan blomma så vackert och rikt,
som jag vet, att det gör.
Innan han var färdig, tog det honom en god del af
natten, och han blef mycket trött.
»Inte är det värdt, att jag går in nu;» talade han
högt till sig själf, »jag kunde ja väcka dem från hvilan.
Det vore inte bra för mig heller, ty då bli de ju
förtretade. Luften är mild och härlig i Guds tysta värld. Jag
sofver lika bra här.»
Och han lade sig ned vid randen af grafven med
hufvudet på den upptagna grästorfven.
Han kunde icke somna med detsamma, och som han
vände och kastade sig af och an, kom han att ligga med
ansiktet rätt uppåt och ögonen öppna mot rymden, som
hvälfde sig och vidgades för blicken och blef högre och
större, ju längre man stirrade in i den. Den var mycket
djupt blå, men icke alls så mörk mera, som den förut
tyckts. Snarare var den sammansatt af ett svagt ljus som
spanns ut i tusen knippen och smälte samman med alla
mötande strålar. Där var tätt, tätt af stjärnor, intet slut
på dem, hvart man såg. Oupphörligt fann han nya, där
det först tycktes vara tomt.
De stå som tusenskönor i gräset, tänkte han, först
märker man bara några, men håller man blicken stilla,
upptäcker man allt flera och flera, halft gömda mellan
blad och strån. Och det gladde honom, att han nu genom
denna likhet, tyckte sig kunna förstå stjärnorna bättre än
eljes. Annars hade natthimlarnas hvalf snarast brukat
skrämma honom en smula med sin underliga, kyliga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
