Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorn. Novell af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plötsligt hos gudsbelätet, hvarken när det stjäl en kyss
eller slår ihjäl sin nästa i hastigt mod. Momentet är alltid
en ändpunkt. Jag var trött på Stockholm, hur jag tröttnat
hör inte hit. Man ville ge mig en docentur, om jag
stannade, och man sträckte armarna i vädret och ropade på
samhället, framtiden, plikter mot mig själf, pund som inte
fick gräfvas ner etc. Då blef jag rädd och gick.
Ser du, jag hade fått litet för mycket af människorna.
Jag trifdes i hospitalet; de inburade galningarna gå an,
men det är värre med dem som gå lösa. Och det gick
öfver tvåhundratusen därute i stan, och alla kunde man
inte negligera. De negligerade i alla händelser inte mig,
alltid skrubbade de af sig något på en. Jag kände mig
som i ett ångbad till sist af utsvettningen från alla dessa
människohjärnor. Själarna fällde och ruggade rundt
omkring mig, så att jag kippade efter andan. Luften varför
tjock. — Här får jag vara ensam. Jag är underläkare vid
asylen och umgås mest med folk som inte har samma
uppfattning som pluraliteten af de omgifvande föremålen
och därför buras in.»
»Och du trifs? Jag menar: längtar du inte till litet
klokt folk för ombytes skull?»
Han steg upp och stoppade en pipa och hans ögon
plirade listigt i röken.
»Det finns inget klokt folk, min kära bror.
Normalmänniskan är en fiktion, ett teorem. Den existerar bara
på papperet. — Vi ha alla en liten skruf lös,» tillfogade
han muntert.
Jag blef kvar till middagen; han åt med en jättes
aptit och han såg frisk och blodfull ut och skrattade
bullersamt. Nu först lade jag märke till hur förändradt
hela hans yttre blifvit. Af det magra ynglingaansiktet
med sin förstörda hy, upprispad af brådmogna lidelser
och tankar, torr och oren, hade blifvit en uppsyn i ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
