- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1904 /
112

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorn. Novell af Bo Bergman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

välmåga med öfverflödiga fettpartier. Rösten var också
ny; den hväste inte mer och gick inte sönder, den bar
långt och länge en tillfredsställd människas tal.

»Du är lycklig,» sade jag.

»Ja, jag fann det dumt att vara motsatsen.»

Kaffet serverades i trädgården, under en kastanje.
Det hade regnat nyss, och skymningen kom askgrå och
fuktig, med syrliga lukter från vått löf och våt jord. I
tystnaden kunde jag höra suset från floden. Hela den
lilla trädgården tycktes andas ut en oändlig sorg, en
atmosfär af död var omkring oss, af glömda dagar och släkten
som gått i mull. Det var som luften varit mättad med
något osynligt stoff, som lade sig på bröstet och gjorde
det svårt att andas.

Min vän måste ha gissat något af mina tankar.

»Du tycker det är dystert. För mig är det godt.
Min själ har ändtligen funnit sitt landskap. Det måste
vara något så när samma temperatur i bägge för att man
skall trifvas. Ensamhet och skymning inger folk i
allmänhet ångest, det är en kvarlefva från den primitiva
fasan för mörkret. Min ångest kommer alltid midt på
ljusa dagen och bland människorna. Då kan jag känna
en oresonlig förskräckelse, en lust att bara rusa hem och
stoppa hufvudet i en kudde. Men jag mår alltid bättre
så snart dagsljuset tar af.»

Jag satt och såg på Liepe; han talade obesväradt och
utan att göra någon affär af sina ord. Hela hans väsen
tydde på en människa, som var i jämnvikt med sig själf
och inte begärde någon ändring i tillvaron. Och ändå
kunde jag inte frigöra mig från en känsla, att denne man
framför mig med växt som en Herkules och med
halfgu-dens godmodiga styrka i tal och rörelser var ett offer för
en felaktig manöver, ett taktiskt misstag begånget mot sig
själf. Var han så frisk som han såg ut? En sjuk kän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1904/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free