- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1904 /
206

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gumman som breder ut skuggorna. En saga af Hugo Gryllander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

verkligt som en väfnad var det, men, granskade man det
närmare, blott en mycket svart skugga.

»Var det du som talade,» frågade ynglingen. »Hvad
gör du här?»

Gumman hade hunnit öfver taket och ned till
motsatta vrån. Hon kröp ihop där och såg på ynglingen
med ett par hvassa ögon. Det var stål i dem och glöd
och lif. Men ansiktet var skrumpigt, rynkigt och dödt
som en gummas. Ynglingen rös till af obehag.

»Hvad jag gör,» pep gumman. »Jag breder ut
skuggorna. Det är mitt yrke. Men jag gäckas också stundom
med narrar.»

»Menar du mig,» frågade ynglingen.

»Känn dig själf,» skrattade gumman.

»Hur vet du, att jag inte är den olyckligaste
människa på jorden,» sporde ynglingen efter en stunds
eftertanke.

»Det ser jag på väfvarne. Din är blek, min gosse,
nästan hvit. Här skall du få se annan svärta.»

Och hon bredde ut några af rullarna. Då såg
ynglingen nyans efter nyans, den ena svartare än den andra,
och alla mycket mörkare än rummets skugga, tills hon
kom till en art af svart, som förekom honom främmande,
sagolikt omöjlig, emot optikens lagar.

»Hvad gör du med alla dessa?» frågade ynglingen.

»Hvar och en på sin plats,» sade gumman. »Här
finnas otaliga. Mina väfvar äro många som ödena,
skiftande som människors kval. Jag kommer, utan att man
kallar mig, och medan man deklamerar dumheter eller
jämrar sig eller vrider händerna eller sätter knifven till
strupen, gör jag min tjänst. Jag breder ut skuggorna.»

»Det bör vara ett tråkigt och otacksamt yrke,» sade
ynglingen svårmodigt.

»Det är ett nödvändigt yrke,» svarade gumman
.och log.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1904/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free