Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stationsinspektoren. Novell af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hårdfruset och lä, torkade sitt drypande hår på rockärmen
och lutade sig mot stammen. Så högtidligt allting var,
alldeles som i kyrkan, när han var liten. Blåsten mässade
i topparna med sina långa, söfvande orgelharmonier. All
jordens sorg var i dem. Ja, han var ett litet barn och
hade aldrig varit annat. Ingen människa blef någonsin
mera än barn, gråa hår fick man och tänderna föllo ut,
men ingenting begrep man ändå. Visste aldrig hvad som
stod i beredskap för en, det var bara att ta det, när det
kom. Så låg man där, och alla frågade på samma sätt:
hvarför skulle det vara jag? Därför att det skulle vara
någon, förmodligen, och jag var också »någon».
Tomson slöt ögonen. Han kände kölden krypa upp
genom benen som en morfindvala, och plötsligt öfverfölls
han af en förskräckelse att bli liggande här, att dö. Med
en sista ansträngning stod han på benen igen. Han lyddes;
det lät som en klämtning någonstans långt borta.
Hallucinationer, sade han till sig själf. Men ljudet kom
närmare, nu hördes det tydligt att man ringde i en klocka,
och strax därpå brusade något förbi på skenorna, och
klockslagen föllo dofva och hemska i snötjockan.
Dressinen; man far efter hjälp. Alltså hade det
skett nu . ..
Han blef med ens alldeles lugn, som befriad från en
tyngd, och medan han slog af sig snön och försökte trefva
sig tillbaka i samma spår, började han fundera på hur
många som kunde ha blifvit dödade. Trettio, fyrtio
stycken, kanske hundra. Men kanske också bara fyra eller
fem. Några hade naturligtvis blifvit räddade på ett
underbart sätt, som det alltid brukade ske. Golfvet i en
wag-gon kunde ha gått ur och krossat den efterföljande med
allt hvad som fanns där, men passagerarna i den första
hade krupit fram mellan hjulen, alldeles oskadda. En
minut hade de betraktat sig som döda, men så hade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
