Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hellen Lindgren. Minnesord af Gustaf af Geijerstam. Med porträtt af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som bland böckerna sökte han sådant, och ju mera han
fann, som icke höll stånd inför hans oroliga andes skärpa
och inför denna ständigt vakna, pröfvande blick, som var
hans, desto mera föll det blida vemodets skugga öfver
hans själ. Det var icke blott sjukdomen, som tryckte
vemodets prägel på hans lif, icke blott umbäranden eller
personliga missräkningar, icke blott det, att han aldrig
hann sätta bo utan dog ensam som han lefvat, »en
gammal student på ett studentrum», som han kunde kalla sig
själf, dog med en mor och en ungdomsvän vid sin sista
bädd, där han önskat sig hustru och barn. Hellen
Lindgrens känsla af smärta öfver tillvaron låg djupare. Den
låg i en sorg af den art, att människor helst icke vilja se
på den, eller tro, att den finns. Han led af, att de ideal,
han gifvit sitt hjärta, vunno så föga framgång, led af
vänners kyla och människors föränderlighet, led med andra
och för andra, blef sjuk af orättvisor, begångna af
kallsinnighet eller lättsinne, led af världens gång, sådan den
varit och skall förblifva, led däraf med idealistens
okuf-liga spänstighet, emedan han aldrig kunde lära sig »se
världen, sådan den är», led, emedan han själf var varmare
än andra, led dubbelt, emedan hans förstånd kunde
dissekera allt detta, tvinga honom själf att ironisera däröfver
utan att han dock förmådde öfvervinna sitt lidande och
resolut göra sig öfverkänsligheten kvitt. Rågan på detta
inre lidande kom däraf, att han var för försynt att visa
sig, sådan han i denna punkt var. Beklaga sig gjorde
han aldrig. Sådant lät han äfven vänner ana sig till, om
de kunde. Eljest tålde han lättare, att de intet visste.
Att meddela sig på denna punkt förmådde han ej. I den
grad var honom hans egen känslighet öfvermäktig.
Så utpräglad var diktarnaturen hos Hellen Lindgren,
och det är blott att förstå honom rätt, om man antager,
att det var striden inom hans egen barm, som gjorde ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
