Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hellen Lindgren. Minnesord af Gustaf af Geijerstam. Med porträtt af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom till en så själfull och förstående tolkare af
diktarnaturen, som han var. I Gottfrid Kellers roman »Der
griine Heinrich» finns ett ord om diktarnaturen, hvilket
är sagdt och äfven säkert gäller i största allmänhet, men
hvarvid jag alldeles särskildt måste tänka på Hellen
Lindgren. »Den som drager med i ett festligt tåg», säger den
store schweizaren, »kan icke beskrifva det så som den,
hvilken står stilla vid vägen.» Och han tillägger: »Är
han en rätt betraktare, så kommer det ögonblick, då han
sluter sig till tåget med sin gyllne spegel, liknande den
åttonde konungen i Macbeth, hvilken i sin spegel lät ännu
många konungar synas.»
Hålla vi fast vid denna bild, kan den fortsättas så,
att Hellen Lindgren stod länge kvar på sin plats vid vägen,
innan han beslöt sig för att följa det tåg, han ville måla.
Medan han stod där, hade han kanhända drömt, att han
en gång själf skulle blifva en af dem, hvilka skildra lifvets
stora tåg, den brokiga mångfald af öden, som rusa oss
förbi, det tåg, hvilkets början vi lika väl som dess slut
endast kunna ana. Ty i tidernas skymning börjar detta
tåg, och bortom grafvarna försvinner detsamma. Starkare
än de flesta förstår den stillsamme iakttagaren, hvad som
rör sig inom dessa människor, hvilka han står så nära,
att han kan röra vid dem med handen, och som dock alla
glida honom förbi. Varmare än de flesta fylles han af
medkänsla för det han ser. Men under det han dröjer
och väntar, fylla honom nya tankar, och inför de nya
tankarna blir det, han tvekar. Hvad har han att säga, som
icke andra sagt? Hvad kan han berätta, som ej andra
förut gifvit lif? Hvad ser han, som ej otaliga före honom
sett och känt? Själfkritiken födes inom betraktaren,
själf-kritiken, hvilken på en gång har den egenskapen att
förvilla och att leda rätt. Hos denne betraktare blef
själfkritiken en hälsosam vägledare, som förde honom att förstå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
