Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hellen Lindgren. Minnesord af Gustaf af Geijerstam. Med porträtt af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellen Lindgren lefde hela sitt lif i skuggan, och den,
hvilken af honom begärde mer, än hvad en sådan man kan
gifva, begick en oförrätt. Han lefde i skuggan, därför att
han saknade talangen att ställa sig själf i solen. Han
gjorde det, därför att mångfaldiga personliga förhållanden,
hvilka ligga utanför ramen af denna minnesskiss, bidrogo
därtill, förmörkande hans sista år starkare och starkare.
Han gjorde det från ungdomen redan, därför att
sjukdomen hindrade honom i hans glädje som i hans utveckling,
i hans arbete som i hans nöjen. Under hela sitt lif bar
han på ett svårt hjärtlidande, som gjorde hans lefnad tung
och hans död lätt. Vid minsta anfall häraf blef han sjuk,
och så länge jag kan minnas, fruktade Hellen Lindgrens
vänner att hastigt få höra underrättelsen om hans död.
Hvad han själf tänkte därom, kom sällan till orda. Men
det präglade hans person i allvaret som i glädjen, i hvilan
lika väl som under arbetet.
Sällan har jag sett en människa, hvilken ägde en
sådan känsla för lyckan och glädjen som denne man.
Sär-skildt framträdde denna egenskap i hans yngre år. När
han kände sig frisk och fri, så tänkte jag då ofta,
fördubblas den intensitet, med hvilken han känner
ögonblickets glädje. Han gladdes som ett barn åt de enklaste
nöjen, åt lyckan i vänskapen, åt vänners lycka, åt
idéernas ljusa seger, åt det fulla, rika lifvet själft. En diktare
var han, en diktare och en drömmare, och hvad de flesta
andra söka, en god plats, en säker utkomst, en
framtids-betryggande ställning, tycktes för honom icke finnas till.
Ljust var hans lynne, och afundsfri såg han vänner och
bekanta sätta bo och bygga eget hem. Själf bodde han
i ett eller två små rum, och den enda förändring i hans
omgifningar, som jag kan minnas, var, att hans bokförråd
ständigt ökades. Han var något af student i hela sitt lif,
med studentens vanor, anspråkslöshet och vänsälla karak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
