Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Där lifvet har sin talan. Dikt af Sigge Almén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»—Nu ångar det af varm, våt jord,
nu doftar det af mossa.
Prins Vår har sagt sitt lösensord,
strax kastas vintern öfverbord
och vattnets bojor lossa.
Nu vakna alla skogens träd
ur långa vinterdvalan.
De smycka sig i grönska späd,
de fröjdas att få vara med,
där lifvet har sin talan.» —
Där står en ensam rönn åt norr,
förkrympt den står och rankar
med rot i hårda berget. Torr
den dröjer än i trotsigt knorr.
Lätt tolkar jag dess tankar:
»Nu ångar det af varm, våt jord,
och stam och kvistar droppa.
Mig våren väcker, oåtspord,
med dumma, råa gycklarord:
pass på där! Opp och hoppa!
Fass på, pass på, var glad, min vän,
och red dig till att knoppas!
Snart härligt bär du blad igen
och ståndar brud — med fröjd min vän —
hvad kan du bättre hoppas!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
