Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vaktombyte. En saga af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara tid att taga till reservmedlen. Du vet nog» —
och hon gick alldeles nära in på det nya året och
såg henne i ögonen, »du vet nog, att vår Herre ger
hvarje nytt år, som han skickar ned till jorden, ett
litet förråd af egendomliga, våldsamma medel, som få
användas i nödfall. Tror du inte jag förstår, att så
ljus och fin du ser ut, så har också du fått din
hem-liga provision med dig!»
Det nya året lade hastigt händerna i kors på
bröstet liksom för att försvara en skatt, som hon
dolt där.
»Du skall inte vara rädd,» sade det gamla året.
»Jag skall inte vara nyfiken. Jag förstår ju att det är
en hemlighet mellan dig och vår Herre. Du har
fått dina kraftmedel med dig, och jag har haft mina.»
»Hvad gjorde du då människorna?» frågade
Nyåret bäfvande.
»Jo du, jag lyftade locket på vulkanerna och lät
människorna smaka litet på den brinnande såsen. Då
trillade de omkull i tusentals, som flugor när de
svärma omkring en kittel med kokande sirap. Och så
tog jag med båda händer och skakade på jordklotet, så
det började darra under fotterna på dem. Det
förvånade dem mycket! De tyckte inte alls om det.
Och så drog jag fram mitt ris, som sprider pest och
feber hvar helst det träffar, och det var som att jaga
myggor i solnedgången. De föllo och föllo som fjun
för slagen.»
»Du har varit en sträng härskarinna,» sade det
nya året med darrande röst. »Men sedan ödmjukade
sig väl människorna? Sedan förstodo de väl, att lifvet
är något att vara tacksam för?»
»Du tror det?» svarade det gamla året.
»Nej, nu blefvo de först riktigt rasande på mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
