- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1905 /
181

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vaktombyte. En saga af Helena Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Helst hade de tagit lifvet af mig, men då de begrepo,
att det icke stod i deras makt att förkorta min
tillvaro med en timma, så räknade de blott dagarna till
det ögonblick, jag skulle gå ifrån dem. Hör, hur de
skråla och skrika! Nu dricka de sig ett glädjerus i
tanken på, att min vakt är slut!»

Det nya året lyssnade, och på afstånd hörde hon
tydligt ett blandadt sorl, liksom ropet af många tusen
människoröster stiga upp emot natthimlen, medan då
och då svärmar af fräsande raketer skuro genom mörkret.

»Hade du inte alls några vänner?» sade det nya
året sorgset. »Fanns det inte några goda och glada
människor, som ville hjälpa och tjäna dig under din
regering?»

»Jo, visserligen fanns sådana,» svarade det gamla
året. »Men de voro så få och så små och förmådde
intet emot den stora massan, som ville störa mig i
mitt arbete. Och de bästa och starkaste ibland mina
vänner, dem ville de andra helst taga lifvet af, eller
åtminstone jaga så långt bort som möjligt.»

»Du gör mig rädd!» sade det nya året. Skulle
det mesta här på jorden vara mörker? Men se där!»
tilläde hon och pekade med handen emot horisonten.
»Där långt borta emot öster, där hela himlen lyser
röd! Det kan inte vara sken efter solnedgången, då
midnattsklockan snart slår. Det måtte vara
glädjeeldar, som tändas, glädjeeldar, hvarmed de hälsa min
ankomst, måhända med goda löften om att tjäna mig
bättre än de tjänade dig?»

»Ja, jag kan tänka!» sade det gamla året och såg
emot horisonten. »Det röda där borta, vet du hvad
det är? Det är flammorna från kriget. Där hålla
människorna nu som bäst på att i hundra tusental
slakta och förgöra hvarandra.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1905/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free