Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla frökens födelsedag. Berättelse af Elisabeth Kuylenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med slättens dimma svepande sig som spindelväf kring de
rostbruna kastanjerna och gulnade bokarna. De hörde
någon stor fågels tunga vingslag och ryste till, som hade
det varit själfva slottsanden, hvilken förföljt dem.
Hu! . . . Och ändå, hvem skulle bli närmaste ägare
till detta magnifika ställe P De sågo på hvarandra. Hur
många år skulle täflingskampen om gamla frökens ynnest
fortgå? Hvem favoriserade hon? . . .
Gamla fröken Lena-Sofie hade glömt dem alla, där
hon ett par timmar senare satt vid sitt öppna schatull och
i gulnade dagboksblad genomlefde sin barndom och ungdom.
Hennes far, * generalen, hade älskat henne som sin
ögonsten, och hon hade så godt som växt upp på hans
knä. Modern mindes hon ej; den vackra grefvinnan hade
dött så ung, att hon endast hunnit föda en liten
bort-byting till världen.
Lena-Sofie stödde sitt gråa hufvud med de sakta
vaggande kanonlockarna i handen och tänkte: »Skulle
du gilla mig, far? Skulle du tycka, att fula Lena gjorde
något, som kunde kallas en äkta krigslist?»
Hon fick antagligen ett jakande svar på sin fråga, ty
hon reste sig med ett belåtet uttryck i sitt stora, grofva
ansikte, där familjenäsan dominerade som en väldig bergsrygg.
Hon tog fram flera sedelbuntar ur ett litet
järnbeslaget ekskrin; där hon också förvarade
förlofnings-ringarna. In i det rum, som hon för de främmande
utpekat som spökrummet, gick hon lugnt. Lena-Sofie var
för klok att tro på visioner, och hon kom ut igen med
handen tom, men med en ännu tryggare och nöjdare min,
än när hon gick in.
»Där ligga de säkertI Först sten på sten ur slottet,
förargelser, missräkning, kif och undersökning, innan
skatten hittas, det är rätt.» Hon nickade. »Alldeles rätt är
det, för människorna ha aldrig brytt sig om mig, bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
