Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vaka. Verklighetsskildring från det moderna Italien af Astrid Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamle strök leende sin mustasch. »Men jag får visst be
er gå ut före den unga flickan. Det hör nämligen till
min ämbetsplikt att tala mellan fyra ögon med henne.»
Det var i en halft urskuldande ton han sade detta till
fadern. »För all del, för all del». Artigt bugande gick
fadern ut ur rummet, men hann — osedd af den gamle
— att ge dottern en varnande, hotfull blick.
Så fort den gamle blifvit ensam med Linda, tog han
henne i handen och förde henne fram till fönstret. »Var
nu lika uppriktig mot mig, som vore jag er far! Dölj
inte edra känslor för mig. Håller ni af och önskar ni
gifta er med er morbror?»
Den milda, vänliga stämman kom Linda att skälfva.
»fa,» sade hon knappt hörbart. »Kommer detta »ja»
riktigt från ert hjärta? Är det inte framtvingadt?» Hon såg
hastigt mot dörren. »Nej.» Nu började det sakta knacka
på dörren. »Hvem är där?» ropade den gamle herrn,
men då intet svar följde, frågade han den unga flickan på
nytt. »Det är alltså af full, fri vilja ni ingår detta
giftermål?» »Ja, ja!» Hon nästan skrek fram de båda orden.
»Då, min dotter, finns intet hinder för detsammas
ingående. Mottag min hjärtliga lyckönskan!» Vid dessa ord,
åtföljda af en kraftig och vänlig handskakning, ville ropet:
»Nej, jag vill intJ» med all makt tränga sig fram, men i
detsamma stod faderns hotelse för henne. Hon betvang
sig, hälsade den gamle på ett flickaktigt, litet tafatt sätt
och gick ut till fadern.
Efter giftermålet följde fyra långa, tunga år. Den
man, hvars hustru hon alla dessa år lyckats förblifva till
namnet, blef henne för hvarje dag allt mer och mer
förhatlig. Och isynnerhet därför, att han älskade henne på
ett passioneradt sätt och plågade henne med ständig
svartsjuka. Hade han åtminstone icke brytt sig om henne!
Hvarje gång han sökte närma sig henne gaf det anledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
