Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rikedom. Novell af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kölden kring lyktorna, från hvilka lysande uddar skeno in
genom det frusna vagnsfönstret.
»Rikedom,» mumlade han. Som man nämner en
sjukdom, en förbannelse, nämnde han det åtrådda, tillbedda
ordet, det enda tiden utsäger med andakt. Rikedomen
var det, som förstört Thomas redan som ung. Bengt hade
alltid anat det, fast han blott skyggt och på afstånd följt
den stolte broderns, familjehufvudets och affärschefens,
sorger. Rikedom var det, som legat som en mara öfver
hans eget öde och isolerat honom från den verkliga
tillvaron och alla dess oförställda stämmor, liksom döfhet
isolerar. Åter såg Bengt synen för sig, som förföljt honom
hela lifvet: synen af tallösa händer, mäns och kvinnors,
som sträckte sig mot hans väg. Pengar, pengar! Det var
de cyniska händerna, hvilkas fingrar redan räknade sedlarna
och krökte sig kring checquen, det var de ödmjuka, som
darrade i spänningens förväntan, de smeksamma med sin
falska byteshandel och sina okyska anbud, de
världsmanna-kloka med den eleganta, väl spelade likgiltigheten. Men
alla begärde, tiggde. Pengar, pengar! Ingen enda räckte
sig efter hans hand, alla efter hans plånbok. Och dessa
tallösa, sträckta händer, de fyllde hans rum, de väntade i
hans trappor, de stodo i långa led längs trottoarerna, där
han gick fram.
Nu stannade vagnen. Bengt steg in i sitt hus. I
hallen, svagt upplyst från den öppna härden, skyndade en
gammal grå tjänare honom till mötes och hjälpte honom
af med pälsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
