Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rikedom. Novell af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på natten spratt han upp ur sömnen och såg långa led af
bleka, darrande barn rundt sin säng. De stirrade på
honom med uppspärrade ögon, de pekade på honom med
magra, gula fingrar och kvedo sakta. När Bengt åkte ut
och på gatan skymtade fattiga, eller annars snuddade vid
människor, i hvilkas utseende och klädsel han läste nöd
och umbärande, gjorde han sig så smal, ynklig och lidande
som möjligt. Var det omedvetet eller beräkning? Kanske
helt enkelt rädsla. Ty redan som yngling kunde Bengt
aldrig komma ifrån en undran öfver att alla dessa, som
voro så oemotståndligt många och saknade allt, icke helt
enkelt togo, hvad de behöfde. Hvarför bröto de sig icke
in i hans föräldrars hus och grepo den goda maten ur
köket, de dammiga buteljerna ur källrarna, de varma
kläderna, silfret, hans dyrbara leksaker? Hvilken besynnerlig
långmodighet! Så snart Bengt såg en folkhop med sina
led af tärdt lysande ansikten, undrade han, hvarför aldrig
stormen bröt lös i detta haf af hufvuden. Med en
oförklarlig godsinthet sågo de på andras öfverflöd. Bengt
tyckte sig själf lefva på deras nåd, och när han åkte i sin
ponyvagn genom staden, kröp han ihop och ville liksom
höra från de förbigåendes röster: den rike gossen ser icke
lycklig ut.
Bengt rodnade af skam vid minnet, och dock hade
det icke varit en komedi. Bengt var ett olyckligt barn, som
under sina uppväxt- och ynglingaår fullkomligt tärdes af
dåligt samvete öfver att vara oförskyldt privilegierad. Det
var på 1880-talet. En litteratur, hvilkens lifsnerv var ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
