Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rikedom. Novell af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flammande patos mot de rika, de besuttna och njutande,
och en gränslös samaritömhet mot tillvarons tjänare och
styfbarn trängde in i skolorna och hemmen. Alltid
framställdes rikedomen som en arfsynd, om den var ärfd, som
ett brott ifall den var själfvunnen, en stöld, en usurpation.
Med heta kinder och skuldtungt sinne satt Bengt öfver
dessa böcker, hvilkas läsning efterlämnade blygsel och
förstörelse.
»Bleka afunden, gosse,» brukade Thomas med en
axelryckning säga, när Bengt någon enda gång vände
sig till den äldre, nästan främmande brodern, som alla
vintrar försvann utrikes och återkom på sommaren med
nya länders klädessnitt och hållning. »Jag njuter af
afunden i deras ögon, som af en eklärering,» sade han och
slog med ridpiskan i luften så armbandet af gammalt
moriskt guldsmide lyste kring den smala handleden. Han
hade moderns blod i ådrorna och var ingen rätt Kiisel.
Men Bengt försporde ingen inre sanktion till rikedomen.
Ägodelar tyngde honom. Han utvecklade gifvandet till en
förfinad konst. Redan som yngling var han en filantrop,
öfverhopad af tiggarbref och upptagen af välgörenhet.
Aldrig sade heller hans far nej, när han för dessa ändamål
önskade hjälp. Den gamla hvita, kväkarlika köpmannen
såg blott på sonen med en sorgsen ömhet i ögonen och
berömde hans gifmildhet. Men det var innerst icke
gif-mildhet utan en oändligt ömtålig och brännande själs
be-hof att få förlåtelse af världen och försoning med sitt
eget jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
