Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rikedom. Novell af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så hade Bengt Kiisel grubblat, lidit och lefvat som
yngling och student. Nu var han en man, som pröfvat
allt utan att komma till frid. Han hade lefvat bland
proletärerna i London, studerat samfundsvetenskaperna för
Europas mest ryktbara lärda, sett arbetarerörelser och
filantropiska organisationer på nära håll både i gamla och
nya världen. Efter långa läro- och vandringsår hade han
under faderns sista sjukdom kommit hem och gått in i
firman. Då blef han känd i hela Sverige som
»socialistmillionären», »den varmhjärtade samhällsvälgöraren».
Varmhjärtad, det biordet tycktes oskiljaktigt från Bengt Kusels
namn, och dock såg han eller hörde det numera aldrig
utan att erfara en kramp af tomhet och saknad. Ty
hans människokärlek hade stycke för stycke dött under
de många åren och deras af all världens missräkningar fyllda
arbete. Han gaf icke längre med någon ömhet eller
glädje, utan blott af strängt pliktmedvetande och kvalfull
ansvarskänsla.
Bengt mindes plötsligt en ung tysk prins, som
slumpen fört honom i beröring med på en utländsk badort,
och den alldeles säregna melankolien öfver den unge
furstens ansikte, med hvilket tillvaron syntes hafva
handskats så skonsamt och försiktigt, som med ett dyrbart
glas. »Hvad vet jag» — tycktes detta furstliga
vemodsleende säga — »om lifvet. För mig är allt utklädsel och
förklädnad ... Jag är som en skådespelare, som aldrig
skulle komma utanför rampskenet.. . Hvad vet jag om
lifvet, jag som alltid är på bjudning och aldrig känt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
