Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Signor Carlos experiment. En historia från romantikens Rom af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andras lif, stannade vid myrtenhäcken liksom väntande.
Flickor vänta alltid.
Stackars flickor, de skulle känna sig öfvergifna, när
han var borta. Ingen liten biljett med en sten i skulle
hädanefter kastas ner till dem. Han menade naturligtvis
ingenting med dessa små oskyldiga biljetter, han skref dem
för att roa flickorna och skaffa dem lite förströelse, som
de kunde behöfva. Innehållet var ingenting, lite vers,
hvad som föll honom in om månen och myrten och kärlek
och dylikt, som små flickor tycka om att få läsa — inte
minst när det kommer hemlighetsfullt till dem i ett kloster
från en osynlig och mystisk signore.
Nu kunde han inte se dem längre. Han borde dock
säga dem farväl, innan han reste sin väg, det vore alltför
hjärtlöst och obelefvadt att försvinna utan ett ord.
Fikonträdet! Han smög sig ut, nedför de kolmörka
trapporna, ut i den tysta lilla trädgården och kartade upp
i det gamla knöliga trädet.
Ingen blef rädd, när han hviskade till dem att han
var där. Ingen skrek, men väl skrattade de, när han
frågade hvarför de aldrig svarat på hans biljetter.
De blefvo ögonblickligen goda vänner. Han
presenterade sig. Artist, hade målat madonna, Santa Cecilia och
Santa Agnese och hade samarbetat med Guido Reni, som
de väl kände.
Nej, de kände inga artister, utom ett par tyskar, som
varit i Grotta-Ferrata.
Han påminte den rätta om fettisdagen på Corso. Det
6. — Svea, 1906.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
