Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Signor Carlos experiment. En historia från romantikens Rom af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var ju hon, som blåst ut hans ljus? Ja då, det hade båda
gjort. Han fick veta att hon hette Giovanna, från
Grotta-Ferrata, och den andra hette något som han
ögonblickligen glömde. Ingendera hade lust att bli nunna, men
mycket annat tycktes de ha lust till, den ena isynnerhet —
hennes ögon glödde svarta i månljuset, en eldsvåda som
han fick hjärtklappning af att se in i — men den andra,
den rätta, hon förblef en drömmande, ljuf, outsprucken
rosenknopp, lät ana allt men afslöjade intet. Santa
Gio-vannina!
»Det är rätt,» hviskade han till dem. »Nunnor ä’
det sista ni bör bli. Det är i alla händelser ingen brådska.»
Han tänkte att här satt han som paradisets orm och
talade från trädet till de små Evas döttraj om lifvet, som
väntade på dem utanför muren.
Det är på tiden att jag reser, tänkte han, när de
försvunnit och han hasade ner från trädet. Bäst också
för mina små dufvors själafrid.
I samma ögonblick som han skulle somna, stod hon
framför honom och blåste ut hans ljus. Hennes ögon
liksom slocknade i mörkret. Sedan kunde han förstås icke
somna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
