Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några julminnen. Af Conny Burman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till min öfverraskning var celldörren öppen och i
densamma visade sig nu den beklagansvärde, som blef så rörd, då
han fick se mig, att han knappt förmådde säga ett ord. Han
framstammade något om sin tacksamhet öfver, att jag ville
besöka honom och jag erkänner, att äfven jag hade rätt
svårt att finna uttryck, ty det är icke en lätt sak att till
en riktigt djupt olycklig och sorgsen människa tala något
tröstens ord. Man måste noga öfverväga hvad man skall
säga, för att icke såra eller oroa, och jag stod där ännu
mera handfallen, då jag kastade en blick in i cellen och
där varseblef fångens olyckliga hustru, som satt och
torkade sina tårar.
Samtalet blef dock något lättare efter en stund, och
jag märkte till och med, att fången drog på munnen, då han
såg min öfverraskning öfver att finna mina julpresenter så
öfverflödiga, ty på ett litet bord i cellen stodo flera slag af
förfriskningar och på golfvet en korg, full med paket.
»Allt det här,» sade han, »har jag att tacka min
snälla svärfar för, och åtskilligt däraf är äfven gåfvor till
fångvaktmästaren och hans familj. Svärfar har dessutom
skickat matvaror, så att jag och min hustru äro inbjudna
att intaga vår julmåltid hos vaktmästaren i hans bostad
här på nedra botten.»
Efter en stund och något betänkande tilläde han:
»Hör nu, Conny! Misstyck icke, men skulle du icke
vilja tillbringa julaftonen med oss i vår bedröfvelse. Du
skulle därmed bereda oss en obeskriflig glädje i vår sorg.»
Jag blef sannerligen först mycket förbluffad, ty det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
