Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några julminnen. Af Conny Burman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var en inbjudning, hvarom jag aldrig kunnat drömma. Jag
tänkte emellertid på, att hos Eurenius betydde min närvaro
så litet bland hans många gäster. Här kunde jag ju vara till
någon nytta och tröst, hvarför jag utan vidare betänkligheter
antog inbjudningen, hvartill kanske äfven mycket bidrog,
att jag var nyfiken att se, hur allt skulle komma att gå till.
Vi voro snart församlade i ett af vaktmästarens större
rum, där julbordet stod dukadt. Vid en af kortväggarna
stod ett litet smörgåsbord, där herrarna slogo sig ner. Till
dessa slöt sig en äldre vaktmästare, som syntes vara en
intimare vän i familjen.
Värden tog nu brännvinsflaskan och slog i glasen samt
sa’: »Får jag lof, herr notarie, och slå i en liten snaps,
det är äkta, godt Falubrännvin och det ha vi inte alla
dagar.» Jag har aldrig varit någon synnerligen vän af
brännvin, men jag underlät icke att genast fatta mitt glas
och tömma det, och jag kände hur den rafflande drycken
drog med sig mycket, som setat stockadt i halsen. Den
andra vaktmästaren, som redan vid anblicken af den
glänsande brännvinskaraffinen och oset af den läckra
strömmings-lådan ljusnat till och nu efter intagandet af helan och
halfvan blef mera språksam och ogenerad, framhöll på ett
grannlaga sätt brännvinets stora nytta som läkemedel.
Blandadt med salt var det ett förträffligt medel mot
reumatism, och af kamomillblommor och brännvin kunde man
bereda en dekokt, som var ett osvikligt botemedel mot
nästan alla sjukdomar. Han hade äfven pröfvat dess
kraftiga verkan på kylknölar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
