Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan. Novellett af Henning Berger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där furor stodo skyhöga och mariga tallar klättrade, men
på den andra sänkte sig marken i dalform, och under
krypbuskar och täta snår, där nypon och hallon lyste, hördes
porlandet af en bäck. Sedan löpte vägen åter rak och
sluttande mellan en naturlig allé, och längst bort syntes en
grind under ljust löfverk. Solstrimmor satte inslag i gruset
och ormbunkar stodo som jättebuketter mellan de glesnande
stammarna. Det blef blåare i luften och med de små
hvita molnbollarna tycktes himlen komma närmare.
»Här är sagolikt,» sade mannen för sig själf, »här
kunde prinsessan bo.»
Han stannade och tog af hatten.
»Ja, ja,» fortsatte han långsamt, liksom bekräftande,
»tänk hvad det är vackert — och så är det blott en väg
i ett landskap som man får hastigt vandra igenom.»
Långt bort, på andra sidan grinden, glänste något hvitt.
Det närmade sig långsamt. Mannen vandrade sakta vidare.
Nu slutade den mörka granskogen. Lindar och
björkar togo vid och ute på fälten, som lågo klart solbelysta
bakom vägens glesa allé, syntes grupper af ekar. Han var
nu endast några meter från grinden och på lika långt
af-stånd befann sig på motsatt sida en ung flicka. De båda,
mannen och kvinnan, närmade sig hvarandra lika långsamt,
och det var tydligt att de skulle mötas vid själfva grinden
under det gröna bladhvalfvet, hvilket just där bildade
liksom en äreport.
Men mannen betänkte sig. Han var nästan hågad att
vända om och hastigt gå tillbaka, hem till det lilla pen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
