Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvem har varit den svenska kvinnans skald? Litteraturhistorisk essay af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss tre kvinnonamn, Gerda, den skånska jättinnan, Maria
ur Axel, en Ukraineflicka, som säger, att
kvinna blir ändå en kvinna,
en ranka vissnad om ej stödd,
ett väsen hvartill hälften felas:
hon har ej sällhet som ej delas,
och hennes fröjd är tvilling född.
och slutligen Ingeborg ur Frithiofs saga, tyvärr äfven hon
utländska till börden, nämligen norska. Nå, därvid
be-höfver man inte studsa tillbaka, hon företer inga utprägladt
norska drag, utan är nog menad nordisk så där i
allmänhet. Men är Frihtiof i flera fall en lycklig nationaltyp,
har Ingeborg däremot föga lämplighet som idealkvinna.
Jag anför Urban von Feilitzens karaktäristik af henne i
Nordisk tidskrift 1897: »Denna Ingeborg, som företer
endast en passiv, handlingsfientlig, viljeskygg själsstyrka,
är ingenting annat än den stiliserade typen för alldeles
samma kvinnlighet, hvartill hvarje flicka och hvarje hustru
då för tiden dagligen och stundligen uppfostrades. Och
inför detta kvinnoideal hurrade nationen. Det var stort
nog och blomstrande och tanketrögt och negativt nog,
att ännu för några mansåldrar skymma önskningsmålet af
verkligt individuell, själfansvarig kvinnlig utveckling.» Man
finner också i Tegnérs bref, jämte de ständigt
återkommande frivola krogkvickheterna om kvinnan, äfven uttaladt
om Ingeborg, att hennes uppförande mot Frithiof är en
trolöshet, »men», tillägger han, »det är omöjligt till och med
i poesien att ge fruntimren någon annan märkvärdighet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
