Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Clarendons fall. Historisk berättelse af K. G. Ossian-Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det säger du, skräddarlärling,» skrek Walter Smith
och knöt näfven för kamratens näsa.
»Taisez-vous,» varnade Tommy Rogers, »jag har just
upptäckt, att soldatesken har ögon.»
Andrew Hooligan hade just kufvat sin harm. Nu tog
det eld i hans röda irländarhufvud.
»Hade den ock ögon så många som påfågelns, skulle
den liksom påfågeln ingenting se.»
»Och hade den öron så långa som åsnans,» tillfogade
Bill Carey, »så skulle den höra som en åsna.»
»Taisez-vous,» sade Tommy med stor högtidlighet, i
det han sakta förde silfverkryckan fram och åter i solen,
»soldatesken lyder allenast sin instruktion och sina
insuffi-santa ordres »
»Hvad vet du om det, din fransyska apa?»
Walter Smith skelade af afundsamhet åt Tommys
glimmande ämbetstecken.
»Monsieur,» genmälte svaranden med sårad stolthet,
»jag är bättre än han konstruerad om hofvets affärer, och
hvad anbelangar å propos min fransyska, så
ackompanjerade jag hertiginnan af Portsmouth till Paris vid S:t
Valen-tins tid i fjol. Hertiginnan är ock nu — just nu —
mes-sieurs — bättre uniformerad vid hofvet än någon af edra
maitresser. Och jag vet, hvarför kaptenen i dag låter
canaillen nalkas slottstrappan.»
»Aha,» sade Bill Carey och sökte se förnäm ut, men
lät plötsligen förnimma en gäll hvissling, hvilken gjorde
honom själf ganska förlägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
