Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klarinetten. Novell af Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
luckra trädgårdslanden, genom våta syrenbuskar och
asp-bestånd, bort förbi stora planen, rundt huset på kullen och
till det bäst skyddade stället af gårdsplanket.
Just som han tog sats för att sätta öfver, hejdade
honom direktörens röst, skallande öfver gården.
»Men kommer inte Sven?»
Sven kved, öfverväldigad af blotta faran, men såg sig
om, för att spana och lyssna. Det ropades.
»Berndt! Hör hit, Berndt!»
Svart kom ut, barhufvud, med rynkad panna och den
smäckra ekkäppen i hand. Och ur lusthuset kom Berndt
springande, efter honom de andra. Allt blef klart.–––––
Sven Brittas hade rymt.
Svart behärskade sin vrede och ordnade hetsjakten.
Pojkarna, i den bruna fångdräkten, förtjusta öfver afbrottet
och denna oväntade friluftslek, och i spetsen läraren, bister
och ifrig — så såg Sven dem. Först slogs ring om huset,
så fördelades skaran i små patruller. Man trodde i sin
spänning rymmaren redan långt borta och talade högt.
»Här har jag spåret!»
»Hvar? Hvar?»
»Här» — triumferade Berndt.
Sven kände, en rysning stiga öfver sin våta kropp och
insåg att han förlorat, att han var dömd. Inom en minut
skulle de ha honom fast.
Men först då fick han fart i benen. Tog sats, for
öfver stängslet och ner i skogsdälden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
