Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den underlige munken. Saga af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skepnaden sträckte ut sin hand, som icke längre
darrade, mot herr Olof.
»Här är jag», sade den med en stämma så sträng
och vördnadsbjudande att ryttarna, hvilka dragit sig undan
af skräck, ryggade ännu ett stycke tillbaka.
Men skepnaden vände blott sin lysande blick mot
herr Olof.
»Må hvarje eld ha lika svårt att brinna för dig, som
du har gjort det svårt för mig att tända min eld vid
din,» sade den.
Och i samma nu var synen försvunnen.
»Det var den helige Paulus! Det var den helige
Paulus!» skreko ryttarna och satte af genom skogen i
vildaste karrier.
Först när de kommo ut på fria fältet saktade de
ridten. Men så satt skrämseln i dem, att då de kommo
till afvägen, som ledde till herr Olofs slott, var det ingen,
som hade lust att följa med dess herre hem och fortsätta
det muntra lifvet.
»Nå, så adjö med er då, era lättskrämda stackare»,
sade herr Olof. »Låt mig bara lända mitt bloss, så att
jag ser vägen.»
Och han förde sitt släckta bloss intill grannens, som
flammade klart och präktigt. Men då skedde något
underligt. Fastän icke den minsta fläkt rörde sig i natten, vek
dock lågan undan. Än drog den sig åt höger, än åt
vänster, allt eftersom herr Olof närmade sitt svartnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
