Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den underlige munken. Saga af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bloss, och detta förmådde icke fånga den obetydligaste
lilla gnista.
Då grepos de goda stallbröderna af den ytterligaste
förfäran.
»Han är förbannad,» utbrusto de.
Nu visste de alldeles säkert att det var den helige
Paulus de haft att göra med och att hans hämnd drabbat
den öfvermodige och hittills så högt uppsatte herr Olof.
Och hals öfver hufvud flydde de sin kos, lämnande den
forne vännen ensam i natten.
Länge dröjde det innan herr Olof lyckades leta sig
fram så långt att han såg ljusen från sitt slott. Men så
fort han fått dem i sikte gick det raskt att komma hem.
Han längtade att hinna inom sina egna dörrar. Där hade
han då tända ljus och eldar, som skulle lysa och värma
honom, om än de fega vännerna sveko och lämnade
honom i mörkret.
På borggården hoppade han af, kastade tyglarna åt
en tillskyndande stalldräng och steg uppför den höga
stentrappan, företrädd af tjänarne, som slogo upp portar och
dörrar för honom.
Vid tröskeln till den stora riddarsalen, som var
strålande upplyst, eftersom han var hemväntad med talrikt
följe, stannade han och drog ett djupt andetag af lättnad.
Det var skönt att se alla dessa ljus, ty ehuru han var en
oförskräckt man, hade den underlige munkens ord gjort
ett hemskt intryck på honom. Och då han märkt att han
icke kunde tända sitt bloss på sina ledsagares, hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
