Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den underlige munken. Saga af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Era lymlar,» skrek han, »hvad ha ni gjort åt ljusen,
som inte brinna? Tänd dem på stund igen.»
Tjänarna gingo omkring med långa ljuständare. Och
de sträckte dem mot kronor och kandelabrar, men icke
ett af de raka, hvita vaxljusen tindrade till. Deras
kol-nade vekar sutto lika styfva, nakna och svarta hur än
lågorna dansade omkring dem.
»De äro så illa stöpta, att de inte kunna brinna,» sade
herr Olof. »Men del är detsamma. Tänd i stället en
brasa i spiseln. Och det fort. Jag fryser.
1 den stora spiseln låg veden redan uppstaplad med
den präktigaste näfver mellan vedträna. Tjänarna sprungo
fram med sina tändare och höllo lågorna mot näfvern.
Men icke heller den ville fatta eld. Tvärtom släcktes en
af tändarna, strax därpå en annan och därpå den tredje
och sista, så att det plötsligt blef alldeles mörkt i salen.
»Ut med er!» skrek herr Olof ursinnig. »Ut med
er och säg till att hvar och en i hela slottet, ung eller
gammal, dräng eller piga kommer hil, med en eldbrand i
handen. Jag vill ha eld, och jag skall ha eld.
Det blef ett smällande i slottets alla dörrar. Allt
husfolket måste in i köket för att skaffa sig eldbränder.
Men inom en kort stund var saken ombestyrd, och in i
fästsalen ringlade sig ett långt tåg med människor, som
alla hade en flammande och rykande brand i handen.
»In i spiseln med dem,» befallde herr Olof.
Taffeltäckaren, som var den förnämsta af hela skaran,
gick först och kastade sin eldbrand ofvanpå den andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
