Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den underlige munken. Saga af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veden i spiseln. Men knappt låg branden där, förrän den
pyrde och slocknade. Nästa person, som lade in sin brand,
var öfverkocken. Men äfven hans slocknade. Och på
samma sätt gick det med de följandes.
Så småningom intogos emellertid tjänarna af en stum
fasa, som växte för hvarje brand, som flammande lades ned
på härden, och hvars lågor ögonblickligen k-väfdes i svart
rök. De frågade sig hvarför deras herre kommit hem
ensam och utan bloss i den mörka kvällen och hvarför hvart
ljus och hvar eld slocknade omkring honom.
Slutligen var det endast de tre gamla stalldrängarna,
som hade sina bränder kvar. Den första skälfde på
handen, då han gick fram och kastade sin brand, hvars
flammor strax tynade bort. Den andra bleknade och stapplade,
då han lade ned sin, som i detsamma svartnade. Och när
den tredje stalldrängen gick fram mot spiseln, riktade han
en frågande blick bakom sig på herr Olof. Alla de andra
tjänarna blickade också på herr Olof, och i ett nu blef
luften full af oroliga, susande hviskningar.
Man var rädd för mörkret, som kanske strax skulle
störta fram ur de många vråarna.
Men herr Olof befallde med ett tecken att äfven den
enda återstående branden skulle läggas in i spiseln.
Så skedde, och i nästa ögonblick var det kolmörkt i
salen. Herr Olof såg icke handen framför sig, men
omkring sig hörde han ljudet af mångfaldiga, snabba, tysta,
tassande, flyende steg. Det var hela tjänarskaran, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
