Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den underlige munken. Saga af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flyktade. Och han höjde icke sin röst för att hejda den.
Ingen kunde ju hjälpa honom.
I timmar irrade han omkring i de mörka salarna.
.Men till sist trefvade han sig fram till sitt sofrum, lade
sig på sängen och somnade.
Då han åter vaknade var det dager, och med en
obe-skriflig känsla af glädje och tacksamhet såg han solljuset
strömma in i rummet. Nattens hemskhet och tröstlöshet
var försvunnen och lifvet syntes honom åter härligt. Han
reste sig upp i sängen och ringde på sin kammartjänare
för att denne skulle biträda honom vid hans klädsel.
Men ingen kom. Han ringde åter. Nej, icke ett lås
knäppte, icke ett steg hördes.
Nu väntade han icke längre utan hjälpte sig själf.
Och när han var färdig, gick han ut att söka upp sina
försumliga tjänare. Men ingen af husfolket syntes till.
Icke ett ljud hördes mer än knarrandet af hans egna
fotsteg. Hela slottet låg tomt och öde Tjänarna hade
öfver-gifvit honom liksom hans forna vänner. Som dessa hade
de väl förstått att han var en af himlen förbannad man.
Och hade de icke af sig själfva förstått det, så hade väl
ryktet om munkskepnaden i skogen och dess ord redan
nått dem.
Under flera veckor stängde herr Olof in sig i sitt
ödsliga slott, dit ingen af hans forna vänner fann vägen
för att trösta honom i hans nöd. Men vinterkylan hade
nu kommit i all sin stränghet, och han tyckte sig nära
att frysa ihjäl i de kalla salarna. Den mat. som ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
