Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den underlige munken. Saga af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fanns kvar hade också fördärfvats, eller kunde han icke
äta den, emedan han icke hade någon eld att koka
den vid.
Till sist stoppade han därför en del pengar i fickorna,
klädde sig i en af tjänarnas dräkter för att bli så
obemärkt som möjligt och begaf sig ut på vandring. När
han gick, skulle han nog frysa mindre än när han satt
stilla i sina gemak. Och hvem kunde veta, kanske kunde
han få sitta i en stuga närmast dörren och se på en främ-
mande eld utan att den slocknade.
Då han hunnit långt bort från sin hemtrakt, gick han
in i en bondgård och bad att få köpa sig litet mat.
Och det svarades strax ja. Visst skulle han få mat
så mycket huset kunde bjuda, och det utan att betala.
Bonden öppnade dörren för honom och den unga
bondhustrun gjorde vänligt plats åt honom vid bordet. Men
herr Olof stannade vid tröskeln. Han bad att få sitta
där i en vrå. Och förvånade betraktade värdfolket den
besynnerliga gästen, hvilken satt där så lyst och stirrade
på elden, som sprakade i spiseln.
Att han var en olycklig människa förstodo de af hans
sorgsna ansikte. Men hvarför hans blickar först hade ett
sådant spändt uttryck, så blefvo ångestfulla och sedan allt
ångestfullare fattade de icke, ty att det kom sig af att
elden på härden tynade af och blef allt mattare, kunde
de ju inte veta.
»Å, se så, kära vän, stig nu fram till elden och
värm dig», sade bonden, som tyckte synd om den stackars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
