Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den underlige munken. Saga af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannen, och drog honom nästan med våld fram till spiseln,
där hustrun stod med en pust och och pustade på lågorna.
Men knappt var herr Olof framför brasan, förrän
flammorna alldeles kröpo in mellan vedträna. Och fastän
bondhustrun pustade med förnyad ifver, släcktes de tvärt,
som hade man slagit vatten öfver dem.
Bonden och hans hustru gapade af förvåning, men
ännu mera gapade de, då de fingo se främlingen plötsligt
rusa på dörren. De skakade på sina hufvuden och korsade
sig. Med den mannen stod det visst icke riktigt till.
Nu förstod emellertid herr Olof, att hur långt bort
han än gick, skulle ingen eld brinna för honom. Han
ville icke mera försöka att närma sig någon, ty ingenting
var så svårt som att se de sköna, värmande lågorna
slockna, då han nalkades.
När han tog in på värdshuset och gästgifvargårdarna,
tillät han ingen tända någon eld för honom, ehuru han
frös så att han tyckte att hjärtat i hans bröst blef till en
isklump. Ja, hela hans kropp var så kall att människorna,
som kommo i hans närhet ryste, som hade vinterkölden
trängt in i rummet till dem. Och sin hand räckte han
aldrig mer åt någon, ty då han ett par gånger gjort det,
hade han sett hur man ryggat tillbaka af förfäran.
Han begrep nog att hans hand icke kunde vara
varmare att röra vid än en död mans.
Från trakt till trakt vandrade han, skyende
människorna liksom de skydde honom. Och helst
ströf-vade han omkring på de vida slätterna och uppåt bergen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
