Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den underlige munken. Saga af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram undan dem en ung flicka, som var nästan
medvetslös, fastän den svaga jämmern allt fortfarande gick öfver
hennes läppar.
När han ville lyfta henne från marken, slog hon
emellertid upp ögonen, såg på honom förvånad och reste
sig utan hans hjälp. Underligt nog hade isblocken icke
krossat henne, hur hårdt de än klämt hennes lemmar.
Men knappt stod hon på sina fötter förrän hon åter sjönk
till marken, så rådbråkad var hennes kropp och så
uttömda hennes krafter.
Medan han böjde sig öfver henne omtalade hon i
några hviskande ord hur olyckan gått till. Skredet hade
kommit om natten, under det hon, hennes föräldrar och
syskon legat och sofvit i sin lilla stuga, som nu
naturligtvis var bortryckt och sönderbruten. De andra hade hört
braket och räddat sig i sista stunden. Men hon, som
sofvit djupast, hade icke hunnit mer än några steg utom
dörren förrän hon blef kullkastad och begrafven. Och hon
hade trott sig förlorad.
»Nu är du likväl räddad,* sade herr Olof och lyfte
åter upp henne. »Jag skall nog hjälpa dig ner i dalen
till dina föräldrar.»
Men då han såg sig omkring för att finna bästa vägen
nedför berget, upptäckte han helt nära dem en liten hydda,
under hägnet af några granar. Han visade henne den,
och hennes ansikte strålade upp i stor glädje.
»Vår kära lilla hydda,» utbrast hon. »Den står ju
där ännu. A, för mig dit!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
