Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den underlige munken. Saga af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han bar henne in i stugan och godt var det att den
stod kvar, ty att föra henne välbehållen nedför de
slipp-riga branterna hade nog aldrig lyckats honom.
Sedan han lagt henne på sängen, höljde han filtar
och täcken öfver henne, skaffade henne vatten och bad
henne försöka sofva, ty det skulle styrka henne, så att
hon snart blef frisk igen.
Som ett lydigt barn gjorde hon allt hvad han
tillsade henne och slöt småleende ögonen.
»Och så går jag under tiden och hämtar dina
föräldrar,» sade han.
Men då reste hon sig hastigt upp i bädden.
»rNej, nej, de söka nog upp mig af sig själfva. Gå
inte ifrån migl»
Hennes blick var full af skräck för ensamheten. Och
så ljuft var det honom att bli bedd att stanna, han som
annars skyddes af alla människor, att han icke kunde säga
nej. utan satte sig ned och betraktade henne medan hon
slumrade. Och aldrig tyckte han sig ha sett en älskligare
varelse än den lilla torparflickan, antingen hon sof eller
var vaken.
Tills hon vaknade igen ville han likväl icke stanna.
När hon sof som djupast ville han smyga sig bort, ty
dröjde han kvar skulle nog äfven hon snart märka hvilken
förbannelse som hvilade öfver honom, och det minnet
ville han inte ge henne.
Men hennes sömn var icke lugn. Efter en stund
rörde hon sig oroligt.
5. — Svea 1907.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
