Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fontana di Trevi. Novell af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FONTANA DI TREVI.
Af HILMA ANGERED-STRANDBERG.
fe voro allesammans för fattiga att ha råd att taga
lifvet på fullt allvar. Och i afton hade de slagit
sig ihop om en droska, hängt sig fast ända ut
på fotstegen och så stojande manstarka, stående upprätta
som packade sillar i en notvarp rent af imponerat sig till en
plats i trängseln mellan alla vagnar ofvanför Colosseum i
den svarta kvällen under stora darrande stjärnor. 1 all
sin storhets ensamhet stod därnere forntidskolossen och
bligade mulet med sina hundra tomma logeöppningar likt
halfslutna ögon, där aftondagern, som silade in, blef den
hvita strimman. Sluttningen ditned var ett enda haf af
betsel vid betsel och cigarreld vid cigarreld, blänkande
genom dunklet, mättadt af konstgjorda vällukter och sorlet
af de mångtusendens otåliga väntan. Och på en gång
flammade jätteruinen upp, ur hvarenda glugg slog som en röd
eldtunga och från innandömet fräste ymnigt raketer mot
det mörka fästet. Hela Colosseum brann. Gripen af
skådespelets nästan ohyggliga förtrollning reste sig mängden i
vagnarna och ropade i yrsel: Se Rom brinner, se Rom
brinner. Den bengaliska lustelden gick öfver från rödt i
blått, i purpur, i gult, i violett, nejden föreföll som sedd
genom färgadt glas. Innanför vidundrets långsmala ögon
tyckte man sig skönja människor, som onda andar matande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
