Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fontana di Trevi. Novell af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner i vattnet, detta osvikliga medel, af tusen pröfvadt.
Ett mynt offradt i Trevis grunda djup, och hvart du
sedan i världen vankar, har du löst din returbiljett till den
eviga staden — men på ett villkor. Du måste finna den
rätta punkten. Bara från ett ställe i den ofantliga
vattenskålen suger en underjordisk kanal till sig det ikastade och
leder detta ned i en offerhungrig jord.
En efter annan af det glada sällskapet slängde sina
centesimi på måfå och skrattade när de hörde dem träffa
bottnen — i morgon i gryningen skulle förstås gatpojkarna
infinna sig till stort fiskafänge. Hvem visste ej att
hafs-guden däruppe aldrig förmådde behålla sin skatt. Det var
blott Åke Månsson, bildhuggaren, den yngste i laget, som
inte kunde förmå sig att singla så där vårdslöst om en
dyrbar insats.
För honom var egentligen aldrig någonting smått.
Han hade inte råd att förlora minsta lefnadsmöjlighet. Nu
gick han med blicken spänd som när ögat riktar in pilen
mot målet, rundt bassängen och spejade ifrigt ned i det
mörka våta efter hemligheten.
Under tiden hade en elegant kalesch svängt om hörnet.
Kusken höll inne hästarna, och en herre hoppade af och
hjälpte med yrkesmässig artighet, som lät ana till en första
klassens guide, varsamt ur vagnen en ung man, som knappt
kunde hålla sig upprätt. Guiden lade hans arm stödjande
under sin, steg för steg drogo de sig fram till fontänen
och gjorde halt rakt bakom den unge svensken.
Det hade fallit en märklig ödslighet öfver den lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
