Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fontana di Trevi. Novell af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med ett blef det som om den oväntade beröringen
med en människa i upplösning bara stegrat hans egen
lycko-drift. Och drucken af sin ungdoms härskarrätt till all
Iifvets härlighet, höjde Åke Månsson öfvermodigt
segervisst sin hand och slungade lösepenningen bakom sig i
vattnet.
Skymningen, en nordisk vårnatt lik, föll öfver Venedig.
Hettan låg ännu som en slöja öfver land och vatten. I
trädgårdsosterian i hörnet, där en smal bikanal mynnar ut i
Giudeccasundet, satt gruppen skandinaver och såg de
otaliga ljusen tändas öfverallt midt emot, i gondoler och barkar
och längs stränderna. Uppträdda på trådar skimrade
lyktorna som kulörta pärlrader, spända tvärs öfver
småkana-lerna och båtdäckan och ormande sig kring balkongerna,
och från hundratals glidande barkar och gondoler glimmade
blossen — en orolig stjärndans i natten.
Ty i afton skulle det bli kyrkfäst på Giudecca. Från
östaden hade lagts ut en tillfällig bro dit öfver, och allt
som fanns hemma af Venedigs fina värld samlade sig här på
stranden söder om Punta della Salute för att njuta af
högtidligheten.
Trädgården var helt enkelt en liten vinlöfssal, en af
dessa som sparsamt förekomma utanför Venezias värdshus.
På två sidor omgafs den af murar, från hvilkas krön djup
röda nejlikor i gröna lådor hängde ned. 1 dagern som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
