Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fontana di Trevi. Novell af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu dämpadt spelade in genom spaljertaket, glänste det
vid minsta vinddrag till som blodstänk på det kalkhvita.
Doften från rosenslingorna uppefter värdshusdörren sögs
oupphörligt upp af fadda fuktdunster, något som verkade
egendomligt retsamt. Nere vid kanaltrappan gäspade
värden i väntan på att skådespelet skulle börja, och en
stympad, mossig faun blåste flöjt öfver hans pomaderade
hufvud.
Konstnärerna sutto tätt samman i nästan orörliga
ställningar kring bordet med fyllda, alltjämt orörda glas. En
af dem knäppte på gitarren och gnolade sorgmodigt:
Döden är rosen ur jordblommans knopp. Och det var som
om de själfva liknat rosor, dem frosten bitit, och som
lutat sig närmare hvarandra i känslan af förintelse. Hvad
var det väl som i kväll framkallade deras oändliga
förstämning? Var det vetskapen om att samkvämet betydde
för dem afsked — från hvarandra och från deras
drömmars land ? Långsamt hade de dragit sig norrut och skulle
om ett par dagar lämna Alperna bakom sig, om för
alltid visste himlen allena. Hvem ägde utsikt att återse
Italien? Ingen. En gång skedde undret, inte kunde man
på allvar tro att det skulle upprepas. De voro hvarken
unga nog att räkna med orimligheter eller tillräckligt gamla
att själfva taga ödet om hand. Och när nu han, den
yngsta, den starkaste i vilja och längtan, bara drog en nit i
det stora lifslotteriet, då —
Ty Åke Månsson var död, Ake Månsson var död.
Kanske var det budskapet härom, som fortfarande hvilade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
