Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin. Essay af David Sprengel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in i resignationen, återfallen i motspänstighet,
förandligandet och det fattade lugnet, tillbakavändande
tungsinne, mer beklämmande än förut, ty hopplösare och
slutnare; soltimmarne med den första skräcken, när
dagen börjar stupa, skymningens stilla vemod, kvällen
med ny, tilltagande oro — och långt, längre in under
mörkret. Det är som tvenne riken: ett kampens,
sol-nedgångseldens, med ett purpurskimmer, oroligt,
spelande, öfver versen, med röda haf och kärlekens ljufva
städer inne i bålet, plötsligt med blod öfver en rad,
det utgjutna blodets heta glans och skönhet, en hel
bubblande stråle, med andedräkten, varelsens själ,
stigande upp ur hvarje droppe, kämpande,
hopdragande sig, stelnande, för
kölden som dräper; det
andra, Riket, det vunna,
hvars luft är de spirande
fruktträdgårdarnas bleka,
tunna, där blommen sakta,
drömmande, snöar ned
mot sin förintelse, där en
vindfläkt med ens stryker
fram och för med sig en
vision från det aflägsna,
okända blåa haf, öar
långt borta, vårdjupets,
berg vandringens,
bestig-ningens, hänförelsens
Vid 16 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
