Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin. Essay af David Sprengel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
just detta Oscar Levertins leende skulle han dröjt i
vårt minne, och med hans böcker i handen skulle vi
tänkt, mindre bittert: han är mera lefvande än vi!
Nu är det annorlunda. Han, som nu slagits bort ur
lifvet, stod midt i en ny utveckling, vid början af ett
nytt författarskap. Och denna tanke ökar smärtan.
Föreställningen om döden och odödligheten,
hvil-ken kan lyfta en diktning upp öfver all annan, tyckes
å andra sidan, drifven till en viss punkt, dräpa lyriken.
När fönsterna riktigt slagits upp mot nattrymden och
dessa begrepp liksom stigit in i ens rum och in i ens
själ, för man icke länge samtalet vidare, upphör både
att förbanna och välsigna: ordet »jag» slocknar på
läppen. Levertins bägge sista versböcker beteckna en
höjdpunkt och en afslutning. Den tredje samlingen
Dikter hade författaren velat kalla »Trädet och
vin-darne», därest icke en bok i främmande språk redan
burit detta namn; det är en volym, där stämningarna
brytas, men det från forna år kända klingar här vid
närmare lyssnande redan nästan genklang, »eko af
fallen jägares horn», som poeten sagt med en af sina
genialaste bilder. Det som ger grundtonen förtäljer
om hur jaget vill bli spegel, som än speglar världen
svart som i nattmörkt vatten, än lysande som i is och
kristall, men som alltid är endast blank, oberörd
spegel — trädet, som rörs af vindarna och icke har
personlig smärta och icke har personlig lycka. Denna
bok är förebådet till ett uppbrott; Kung Salomo och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
