Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin. Essay af David Sprengel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morolf är afskedet. Sången om mullen och vindarne
är en åkallan af jorden och hvilan så som den icke
gjorts många gånger förut i dikt, det sista ytterliga
famntaget mot döden, där kölden och dvalan redan
inträngt i versernas domnande, tyngda, slutligen
bristande följd. Efter
detta blir allt
personligt diktaren
smått och
obetydligt, han vill lefva
endast med
materiens, tingens lif;
och boken ändar
med en hymn till
ett universum, där
allenast de härska,
eviga, själlösa,
stora, och hjärtat
är »stilla, strålande
och kallt».
Skalden ritar ett »finis»
under ett helt
författarskap, som varit lyrik eller som burits af lyrisk
fläkt. Han vill icke mera reagera; han vill allenast
veta.
Afskedet uttalas icke endast i ord. Studerar man
formen, får man nästan veta mera därom. Trots att
diktaren på några af sidorna i dessa båda böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
