Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin. Essay af David Sprengel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står på höjder dem han kanske icke förut nått, är
det andra, i synnerhet i den sistas växelspråk hvilka
förete en bristning, en aftagning i uttryckets förr
alltid så hoplödda och slutna egendomlighet. Just i
denna ojämnhet är det, som om man läste, huru länge
»tingen» i själfva verket redan hållit diktaren fången, hur
länge tyngden i hans själ varit för stor för att ej alla
uttryck därför skulle tyckas för små och hur svårt
det på samma gång är att besluta sig till stumhet.
Öfver allt vemodet i Nya dikter låg som en prägel af
poetens lycka: skalden visste sig kung i sitt rike —
öfver dragen göt sig glansen från den nyvunna kronan.
Hår har han kommit tillbaka från andra länder, sist
blott för att bjuda afsked som kung; men spiran vill
i förväg glida honom ur händerna och han måste
krampaktigt fatta om den: han känner, att han endast
är på besök hos sig själf, kan icke härska fritt och
lätt som en gång... Det är själfva det inre dramat,
som pågått under dessa år, tragiken, smärtan i en
diktning, som afslutas. Kung Salomo och Morolf har
också framstått ur lidande; »dikten», omtalar dess
författare i ett bref från Rättvik detta nyår, »skref jag
mest i Schweiz nu i somras och under en sådan
nervupphetsning, att jag sedan ej blifvit människa igen».
Man lämnar trots allt icke utan vidare
ungdomskärlekens Verona för högskolan i Bologna.
Kunskapslidelsen skulle från nu vara hans enda
lidelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
