Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äppelträdet. Berättelse af Amalia Fahlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄPPELTRÄDET.
Af AMALIA FAHLSTEDT.
fl et gamla äppelträdet stod åter i blom i den gamla
trädgården.
Denna var en rest af en större trädgård, som
åter utgjort en del af en större landtegendom. Men
staden hade vuxit allt närmare; och då landtbruket med åren
blef allt mindre inbringande, hade de senare ägarna börjat
stycka jorden genom försäljning utan att därigenom lyckas
göra affärerna lysande, ty man hade traditionellt fört ett
högt lif på Vårboda.
Ättens sista telning var en ung flicka, Heléne Borg.
Hon var kraftigt byggd och hade ett välbildadt ansikte,
hvars förhärskande uttryck voro allvar och ömhet.
Hvad hon mest ömmade för efter sin mors död, som
inträffade strax efter hennes fars, var äppelträdet. Hennes
föräldrar hade stått under det, när de med ens förstodo,
att de älskade hvarandra, och när de så böjde sig mot
hvarandra och utbytte sin första kyss, for en lätt vindil
genom grenarna och skakade ned en hop skärhvita blad
öfver deras hufvud. När modern låg på sitt dödsläger,
hade Heléne burit in till henne en blommande kvist från
trädet, och med ens hade en stor frid kommit öfver den
sjuka, så att hon leende, med kvisten i handen insomnat
i döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
