Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äppelträdet. Berättelse af Amalia Fahlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helénes förmyndare, en hederlig gammal jurist, vän
till hennes far, hade funnit egendomen så skuldtyngd, att
han vid boets utredning med möda lyckats genom ny
försäljning rädda åt sin myndling det nämnda
trädgårdsom-rådet med det forna trädgårdsmästarbostället. Han hade
velat rädda hufvudbyggnaden, för att Heléne skulle bo
kvar där och få ett lämpligt understöd genom att uthyra
en del af den. Men då i så fall äppelträdet med område
skulle ha sålts och förstörts, yrkade Heléne bestämdt på
att få behålla detta och åt sig inreda en bostad i det gamla
trädgårdshuset, som uppreparerades och tillbyggdes något.
Äppelträdet hade för henne blifvit något heligt.
Ett bolag hade inköpt corps de logiet med område.
Där skulle anläggas en fabrik för tillverkning enligt en
uppfinning, gjord af en ung ingenjör, som skulle bli
disponent och hade insatt alla sina pengar, ett mindre
kapital, i företaget.
Det var han, som var därute och ordnade med allt.
Det ingick i kontraktet, att Heléne skulle bo kvar i
hufvud-byggnaden, tills hennes nya bostad var färdig. O, hur hon
först afskydde denne inkräktare, denne förment torra,
nyktra affärsman, som nästan gladt trampade under
fotterna hvad som varit henne heligt. Han lät rifva halfva
huset, medan hon bodde kvar. De första träd, han lät
fålla, stodo utanför hennes fönster. I det ståtliga gamla
stenlusthuset hade han inrättat arbetskontor.
Hur kyligt afvisande hon än tedde sig, var han dock
outtröttligt vänlig, artig och uppmärksam. Och småning-
14. — Svea 1907.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
