Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äppelträdet. Berättelse af Amalia Fahlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om förstod hon, att han, praktiskt driftig i det yttre, i
sitt hjärta gjorde henne afbön för den smärta, han
kommit att vålla henne.
Då mjuknade hon, och de talades långa stunder vid.
Han gaf henne goda råd, och hon fann allt större behag
i att följa dem.
Och en vacker junidag, då hon flyttat in i sitt trefna
lilla hus, kom han ned för att hjälpa henne ordna i
trädgården. Och de sutto under den gamla apeln, och hon
berättade för honom, hvarför hennes hjärta var så fast
vid den. Då hon slutat, sutto de länge tysta. Så fattade
han båda, hennes händer, böjde sig öfver dem och förde
dem till sina läppar. Och en vindil kom och skakade
ned bladen äfven öfver deras hufvud, och ett nytt förbund
var befäst under dess krona.
Det unga paret gifte sig snart och flyttade tills vidare
in i det lilla trädgårdshuset. Men glädjen varade icke
länge. Såsom det kan hända med friska och lifligt
verksamma personer, ingenjör Dahl insjuknade häftigt och dog
inom ett par dagar. Ej långt därefter födde den unga
änkan ett dödt barn.
Och det gamla äppelträdet stod åter i blom i den
gamla trädgården, och under dess knotiga, buktande
grenar satt den unga kvinnan, hvars lycka döden så grymt
sköflat. För första gången på länge buro hennes kinder
en lätt rodnad, framkallad af de första junidagarnas sol
och friskhet och af långsamt återvändande krafter, som
hon knappt gladde sig åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
