Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När julpsalmen brusar. Novell af Laura Fitinghoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon sä narrade och strandsatte. Det var inte förrän själfva
länsmansfrun, och det ända in emot mikelsmäss, kom och
öfverbjöd alla andra som hon i nåder behöll städseln.
Frän den dag hon kom dit säg hon sig verkligen
god till att uppträda på sångläktaren i kyrkan tillsammans
med prostfröknarna och klockardöttrar och alla finhöns,
som gaf sig ut för att kunna sjunga, om man knappt
kunde höra dem tvärs öfver en fabodvall.
När gamm klockarn tog upp psalmen, så var det hon
som frimodigt- högg in med och det innan han, som skick
och värdighet kräfde, hade dallrat sig igenom första strofen.
Brita Kajsa gaf till ett illtjutande, så att det gick en
spriitning af ovilja och kamplystnad genom den
sång-älskande, musikaliska fjäll boförsamlingen.
De stodo inte ut med att höra detta
trumhinnespräng-ande ulande, nära nog en half ton högre än den af
klockaren angifna.
Icke så att Brita Kajsa själfständigt, med detta höjda
tonläge, ville ytterligare stegra den uppmärksamhet, som,
hon förnam nog det, hon redan väckte med sitt inlägg i
körsången. Nej förhållandet var det att hon af födsel och
i fabodmarken ohindrad vana att kåka hänsynslöst, nu
sjöng falskt, ohyggligt falskt och lika lite förstod att hålla
ton som en prärievarg. Och sådant är ledsamt för den
som måste höra på.
Klockaren, med runda hornbågade glasögon på näsan,
stod upprätt i bänken nere i koret, ursinnig så att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
