Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När julpsalmen brusar. Novell af Laura Fitinghoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyste tuppkamröd öfver hela den barskalliga flinten. Hans
ögon gnistrade i vrede emot henne däruppe.
• Men i sublim öfverlägsenhet fyllde hon lungorna till
brädden och attackerade värnlöst prisgifna öron med den
ena väldiga tonstöten efter den andra.
Hon var ej njugg, Brita Kajsa lät tonerna flöda,
öfver-gjuta alla och en hvar, ehuru hon visste med sig att hon
riktade den samlade strömmen emot en enda.
Emot Vidrik, ungbonden, gossen i granngården, där
hon tjänat fåbodpiga i flera år. Det var emot hans
bepansrade hjärtedörr hennes toner stötte, när de skallrade
genom tempelbvalfvet: »Minsta tanke och begär, som ifrån
din sanning viker, idel synd och villa är,» tjöt Brita Kajsa
med strängt andäktig uppsyn.
Hon behöfde inte sitta som en annan läsflicka och
stirra i boken, medan hon sjöng. Hon kunde versen
utantill och satt med andaktsögonen riktade emot småänglarna
på predikstolen, mellan hvilkas kullriga vingar hon kunde
skönja Vidriks brunvågiga hår och granna hvita panna,
medan hon lät stämman skära luften för att nå honom.
»Nå honom.» Den olåten stack som nålar igenom
hvarje hans fiber. Han spände all sin viljekraft och sina
ej heller oäfna röstresurser för att biträdd af den öfriga
menigheten öfvermanna och förkväfva den förfarliga
stämman.
Vidriks granna tenor gick i klingande tonvågor
genom templet i följe af basar och sopraner, alla i kamp att
öfverrösta olåten. Men som vanligt blefvo de gripna af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
